Italian Early Renaissance Painter, 1422-1457 Italian painter. According to the catasto (land registry declaration) return of his grandfather PESELLO, Francesco di Stefano was five years old in 1427. He was the son of the painter Stefano di Francesco (d 1427), who married Pesello's eldest daughter. By the early 1440s, perhaps after initial training in his grandfather's workshop on the Corso degli Adimari, Florence, Pesellino appears to have joined Fra Filippo Lippi's workshop. He may have been the 'Franciesco di Stefano pittore' who enrolled in the Compagnia di S Luca in 1447. In August 1453 Pesellino went into partnership with Piero di Lorenzo di Pratese (d 1487) and Zanobi di Migliore, and numerous replicas of popular Virgin and Child compositions by Pesellino   Related Paintings of PESELLINO :. | Captain Richard Brooks | Venice | How | Regentag in Boston | Duke Fredrick banishing Rosalind from his Court (mk37) |
Related Artists:
Henry Courtnay Selous
(1803-1890), Painter and lithographer
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Anthonis Mor
(c. 1517 - 1577) was a Netherlandish portrait painter, much in demand by the courts of Europe. He has also been referred to as Antoon, Anthonius, Anthonis, or Mor van Dashorst, Antonio Moro, Anthony More, etc., but signed most of his portraits as, Anthonis Mor. Mor was born in Utrecht, Netherlands by some estimation between 1516 and 1520. What is known of his early life is that his artistic education commenced under Jan van Scorel. His earliest work is probably a portrait at Stockholm, dated 1538. A group of Knights of St. John, at Utrecht, supposed to have been painted about 1541; a picture of two pilgrims at the Gemäldegalerie, Berlin, dated 1544; together with the portrait of an unknown woman, in the Lille gallery, were probably among his earliest works although their authenticity has not been proved. In 1547, he was received as a member of the Venerable Guild of St. Luke at Antwerp, and shortly afterwards (about 1548) he attracted the attention of Cardinal Granvelle, Bishop of Arras, who became his steady patron. Of the portraits executed during the early period of his career as Granvelle's protege, two are especially notable: one of the bishop himself (in the imperial gallery in Vienna), and one of the Duke of Alba, which now belongs to the Hispanic Society of New York. Between 1549 and 1550 Prince Philip II of Spain (1527-1598) traveled around the Netherlands to present himself as the future ruler. Mor painted his portrait in Brussels in 1549. He probably visited Italy (when exactly is not known) where he copied some works by Titian, notably the Danaë.